Slita släpa...

Ja, så var det äntligen dags att släpa alla dessa prylar till nya lägenheten!
Efter en väldans massa strul...
När vi kom till lägenheten i fredags upptäckte vi nämligen att det inte alls var städarna som höll låda när jag var dit på förmiddagen. Det var målarna!
Lägenheten var bara lite mer än halvfärdig och det var en katastrofal röra överallt!

Så klart var klockan långt efter stängning så vi kunde inte gå till bostadsbolaget och höra vad f-n de höll på med!
Det var länge sen jag kände mig så jäkla arg kan jag säga!
Bara vackert vänta till måndag... Och sen även tisdag innan vi kunde komma in i lägenheten!
Men nu är vi igång! Än så länge har vi bara kört bort innehållet i förrådet. Det är inte så lätt att flytta när man är två+bebis! Det går åt mycket tid till J och allt kräver extra planering. Jag kan i princip inte hjälpa till nånting för vi (J och jag) ryms inte i bilen vi lånat. Kan hjälpa till att packa den men inte att tömma. Frustrerande och tidsödande....
Men imorgon kommer det hit en hop med släktingar som hjälper så det ska nog gå att få ordning på läget ändå! =)

Igår var vi till bvc för Jespers enmånadskontroll! Helt galet att tiden gått så fort...
Han har nu 50,5cm att fördela sina prick 3000g på! Är snart ingen liten bebis ju =)
Helt gröna papper fick grabben vilket annars inte är så självklart med en liten prematur. Det är absolut inget ovanligt att de är lite senare i utvecklingen men så här långt gäller det inte J! Men det kan ju ändras längre fram - det får tiden utvisa!

Plötsligt händer det...

... tyvärr inte att jag vinner på triss!
Men likväl att dagen som kännts såååå långt borta äntligen är här!

Nu på förmiddagen har jag ÄNTLIGEN fått tillträde till sjunde himmelen! Nåja... Sjunde våningen i alla fall =)

Som vi har längtat efter att få komma ifrån det här råttboet. Nu är det väldigt nära!
Jag "vågade" aldrig in i lägenheten när jag var där och sprang.
Städfirman var ännu inte helt klar där inne...
Jag hade liksom mest tänkt att kolla hur det blev med tapeterna samt gå på toa och eventuellt slurka J lite.
Kändes inte så lockande att göra nåt av det när det var massa främlingar där inne och stökade =P

Istället styrde jag kosan till vårdcentralens lilla vågrum!
Om man bara tittat tillräckligt noga så är jag övertygad om att man kan se hur J växer!
Vågen pekade idag på 2760g! 150+ sen i måndags = precis lagom ökning! =D

Underbara älskade lilla skrutt <3

Så var denna dagen också gjord!

Den här dagen har verkligen bara försvunnit!
Fattar typ ingenting...

J sov otroligt bra i natt! Vaknade bara med 3-4 timmars mellanrum och ville äta. Inget kinkande what so ever där i mellan!
Så även jag kunde slappna av ordentligt och sov som den gris jag är....
Var riktigt förvånad när jag såg vad klockan var när jag vaknade! Känns som evigheter sen jag sov så bra och så länge...

Det var minst sagt skönt och välbehövligt att sova ut!
Med den nackdelen att dagen bara har försvunnit för jag har varit tvungen att speeda på alla måsten för att hinna med dem!
Har haft en bra dag och har äntligen hunnit med att ge hundarna den där välförtjänta långpromenaden jag lovat dem! Samvetet lättat för en liten stund =)

Igår hade vi besök av broder, hans tant och så deras ungar!
Riktigt kul att få träffa J's kusiner. Framförallt lilla Jennie som ju bara är 10 dagar äldre än J.
Underbart söt, trots att hon är lik min bror! =P


Broder kämpade HÅRT för att få J att vakna till och diskutera lite... Ett döfött projekt! Han sov så gott i hans famn....

En sanning för alla?

Känner mig på sätt och vis rätt dum...
Person nummer två har nu frågat om jag har börjat träna efter förlossningen!

Jag har då sett ut som ett stort frågetecken och undrat om jag borde det?
Men jo... Båda två svarade att det är enda sättet att ha en chans att få tillbaka sin gamla kropp!
Båda två har fnyst lika mycket när jag sagt att jag inte alls känner det behovet...

Jag erkänner villigt att jag vantrivs lika mycket med min övervikt nu som jag gjorde förut!
Men min "graviditetsförstörda" kropp är jag endast och enbart stolt över!

Frågan är om jag ens borde vara något annat?
Foto från idag, 26 dagar efter förlossningen...



Jag borde förvisso börja träna, det erkänner jag villigt!
Men inte är det för att gömma sviterna av min graviditet inte...

Ordlösa åsikter...

Hade J i knäet för en stund sedan (för ovanlighetens skull liksom...). Han var väldigt snackig (har ett välutvecklat ÄäÄÄääää-språk!) och fick för mig att jag skulle filma en snutt med mobilen och skicka en liten hälsning till pappa på jobbet!

Jesper hade dock en heeelt annan åsikt än morsan om vad som är roligt och inte...


Trist kvalitét och på fel ledd men jag är lite för lat för att försöka göra något åt det...

Så självklart men ändå inte....

I natt har jag haft Jesper sovandes på min mage i stort sett hela natten...
Har aldrig tidigare kunnat sova på rygg! Nu helt plötsligt är ryggläge det enda jag känner mig bekväm med när han sover hos mig! Lustigt...

Strax efter tre vaknade jag av att han började greja omkring. Han var lugn och glad så jag lät honom hållas.
Efter några minuter så byttes småbökandet mot matjakt!
Använde benen och sköt ifrån så han kunde ta sig fram. Efter lite bök låg han med huvudet tätt tryckt mot min hals. Där pausade han en stund och gissa om jag njöt av hans lätta små snusande bakom mitt öra!
En kort sekund trodde jag att han uppnåt sitt mål där då han verkade så väldigt nöjd! Men bökandet började på nytt. Huvudet åkte bakåt, munnen gapade.... Såg precis vad han ville men tänkte han får hållas och prova sig fram lite!
Den tanken han inte mer än passera innan det sade >>SHLUUURP<< och en mycket nöjd liten bebis hade sugit sig fast mitt på min kind!

Bebisar som själva söker efter sin mat är självklart för väldigt många, nåt som bara tas för givet.
Men för en grabb som kommer till världen nästan 7 veckor för tidigt så är inga sådana saker självklara. För en så liten grabb är det inte ens självklart att äta för egen maskin!
Vi har ändå haft en oerhörd tur då J är så väldigt redig av sig!
Första dagarna fick han sin huvudsakliga föda via sond på fasta tider. Inte ens en så självklar grej som att vakna när man är hungrig är självklar för en så liten kille!
Det enda som faktiskt var självklart även för J var viljan att äta! Kraften att klara av det har han dock långsamt fått öva upp.
Han hade dock väldigt svårt att komma överens med den där äckliga sondslangen i näsan. Ju mer fart det blev på honom ju hårdare blev hans kamp för att få loss den! När han 9 dagar gammal lyckades rycka den för andra gången så fick han vinna den kampen och för första gången bli "självförsörjande"!

Det är helt otroligt vad denna lilla krabat faktiskt klarar av! Har alltid hört att prematurer brukar vara senare i utvecklingen. Huruvida det är sant eller ej har jag ingen aning om. Misstänker det precis som allt annat säkert är individuellt!

För mig känns det i alla oerhört stort att ha en grabb med så mycket rörlighet och kontroll när han krasst sett inte ens skulle sett dagens ljus på ytterligare 20 dagar....

Äta eller ätas...

Är i alla fall inga som helst tvivel om var J står i den frågan...

Nytt BVC-besök

Igår på eftermiddagen var vi och vägde J igen.
Det har blivit riktigt kul att väga nu när man ser så stor förändring!
Hela han ändras framför mina ögon... Från att ha varit sååå liten och spinkig börjar han nu vara riktigt bäbismjuk och såååå underbar! <3

24 dagar gammal stannade vågen på 2610g!
Helt otroligt med tanke på att han som lägst var nere på 2000 precis.... Och då minskade han inte ens de 10% som är okej att gå ner efter förlossning!

På fredag blir det ny vägning och på tisdag är det dags för läkarbesök! Det går undan med saker och ting nu.
Innan jag väger på fredag ska jag hämta ut nycklarna till nya lägenheten. Fattar ingenting längre...
Tyckte det var nyss vi skrev kontrakt och så smått började packa lite sånt där man inte använder för det var ju fortfarande såååå långt kvar till det var dags!

På söndag är det redan en månad sen J kom till världen.... Vad hände?!

Sova sig lite?

Första riktiga inlägget i denna blogg blir modell gnälligt...

Klockan är just nu 6:24 och jag har fortfarande inte hittat något som kan liknas vid sömn....

Lillhjärtat har haft en kinkig kväll/natt. Troligtvis en massa magknip för han var jättebubblig i magen... Kunde inte alls få någon ro utan ville bara ligga nära nära!
Strax efter 3 gav det med sig och bortsett från en matpaus har han sovit som en stock sedan dess!
Men jag då?! Varför sitter jag fortfarande uppe?
Jag sov en timme, kanske rent av två vid 22-kroken och har varit vaken sedan dess...
BORDE verkligen försöka få mig nån timme till!
Mycket i huvudet just nu. Extremt mycket hormonsoppa i kroppen!

För en stund sedan fick J en liten morgonslurk. Rätt var det var kom värsta känslosvallet över mig och tårarna sprutade!
Fy vad det kändes jobbigt och obehagligt...
Tvivlar inte för en sekund på att jag är en normal nybliven mamma! Jag är bara inte en normal jag...
Men det är ändå sååå underbart!
Är tämligen van att falla ner i svarta hål.... Men att rätt var det är slungas upp högt i det blå och sväva på moln... Det är nytt, skrämmande och alldeles fantastiskt!

Tjohooo!

Tyckte det var läge att göra en omstart av bloggen!

Den gamla känns så oerhört mörk och trist och det passar inte riktigt in i livets senaste twist.
Att jag mått rätt mycket bajs ett tag är liksom ingen hemlighet för någon! Även om det bara är månader sedan så känns det mer som att allt det utspelades i en annan tid i ett annat liv...

Siktet är nu inställt framåt och jag har bästa sällskapet med mig längs vägen! =)