Återigen har det gått en halv evighet sedan sist!
Ovanligt... Tycker egentligen att det är kul att skriva men av någon anledning faller det i glömska efter ett tag.

Och nu har jag egentligen inte ett skit att skriva om.

Hela jag upptas av ett enda emotionellt kaos och jag klarar inte fokusera på någonting, inte ens på sånt jag normalt sett älskar att göra!
Har till och med i det närmaste helt slutat sova i min egen säng. Eller... Jag sover i stort sett ingenting om nätterna och då är det skönare att krypa ner hos J än att ligga kvar bredvid en lättstörd D.
Det är väldigt rogivande att ligga och titta på J när han sover, lyssna på hans andetag och finnas där varje gång han vaknar.
På något underligt vis uppskattar jag även de nätter han är som en tornado i sängen och sparkas och slåss hej vilt!
Tycker det är så fascinerande att bara ligga och se på och ibland lägga en lugnande arm runt hans kropp. Jag undrar sååå vad som rör sig inom honom!