Julshoppingen påbörjad!

Ikväll har jag köpt årets första julklapp!

Så klart är det Jesper som ska ha den....
När jag såg den i en tidning för nån dag sen så kände jag att han bara måste ha en sån!
Dels för att den var galet söt i mitt tycke! Men också för att det känns som en väldigt bra grej...



Detta är nallen Tryggve!
Han ges ut av barncancerfonden, kostar 175:- varav 110:- går till fonden.
Här hittas han: http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Butik/Jul2010/Tryggve-Gavogram/
Perfekt klapp till min lilla kille!
Kommer garanterat bli betydligt fler grejer till honom.... Har en låååång lista på prylar! Får se vilka av dem som kommer med hem...

Igår var vi till bvc för vägning och mätning!
4705g fördelat på 55cm... Helt galet vad denna grabb växer!
Har idag gått på högen med kläder i strl 62 då 56:orna börjar vara i trångaste laget =)
Min pyttebebis börjar vara en riktig bamsing!

Han har genomgått en jätteförändring senaste dagarna!
Från att inte ha kunnat ligga ensam en enda sekund till att helt plötsligt klara det i massor!
Från att sova mesta delen av sina dagar till att vara mer vaken än sovande!
Verkligen underbart när han är så vaken att man får kontakt i lååååånga stunder. Igår kväll satt vi länge och väl och roade oss med att göra grimaser åt varandra! Han är duktig på att härmas =)

Just nu sitter jag nedsjunken i soffan... Datorn i knäet, en sovande Jesper på bröstet. Panda som armstöd, min axel är huvudstöd åt Ixi som ligger på ryggstödet, mitt lår är huvudstöd åt Jizo...
En riktig gosehög!

Ska dock försöka ta mig mot sängen nu...
Avslutar med en bild på en söt och glad liten kille som just kommit in från en promenad med vovvarna =)

Ännu en underbar fredag!

Just den här fredagen är både bättre och sämre än vanligt.

Veckan som varit har varit rätt jobbig. Främst på grund av det fruktansvärda vädret! J har varit febrig så hundarna har fått stå tillbaka väldigt mycket denna vecka.
Kan ju liksom inte släpa med mig en febrig bebis ut på långa promenader när det yr småjävlar!
Så hundkrakarna har bara fått räserpinkar när jag varit själv hemma, och något längre turer på morgon och kväll när D varit hemma. Problemet är bara att jag ligger efter en del med min sömn och morgon/kväll är så klart värst! Så inte ens när jag har kunnat ge vovvarna ordentliga promenader har jag haft ork nog att göra det!

Tur att de är så otroligt snälla och finner sig i allt! Har försökt roa dem lite inne istället för att kompensera det hela vilket de är nöjda med för stunden i alla fall! =)

Imorgon kommer mamma hit och moffar tacos med mig och lilleman och det ska bli både gott och superkul!
Är så ensam under veckorna då det är svårt att göra något direkt när man har en liten bebis som dessutom varit krasslig...
Kände mig uppriktigt tokdeppig över att D ska ut på julbord och diverse med jobbet imorgon!
Inte för att jag på något vis missunnar honom att roa sig lite utan för att jag plötsligt gick miste om en stor del av det lilla umgänge jag har just nu!

Ska försöka hinna iväg på förmiddagen imorgon och köpa mig en jacka.
Det är INTE skönt att vara ute i den här kylan utan jacka kan jag lova! Om någon nu skulle få för sig att tvivla på det...

Nej, nu ska jag sluta snacka strunt för en stund och sätta lite fart!
Funderar starkt på att döpa om denna blogg till typ Jiix Bullshit eller nåt...

Ännu en gång är J hysterisk.
Ännu en gång har jag insett att det är för att jag är "tom"...

Förstår inte! Enligt "alla" så är det omöjligt att ha gott om Ooo ena stunden för att en annan gång vara i det närmaste tom.
Så hur kan det vara så om det nu ska vara så omöjligt?!

Så får jag hör att lösningen heter intensivamma!
Och det ska jag göra genom att låta J äta med absolut max 2 timmars mellanrum, helst inte mer än 1 timme...
Fine, det är just precis så det har sett ut de senaste 2, snart 3 veckorna!

Så lösningen heter inte intensivamma.... Vid intensivamning ökar man produktionen av Ooo, men det påverkar inte "produktionsrytmen"!
Bevisligen....

Det är ju inte så att jag på något vis har dåligt med mat åt honom! Det är jag inte minsta tvivlande på och vågen har idag bekräftat det för mig.
Bara vissa stunder som det inte finns nåt där och då blir han så klart hysterisk över att få vara hungrig!
Har tagit fram lite ur frysen. Har fortfarande lite kvar av det jag fick pumpa ur när vi låg på neo.
Att tina och få upp i lagom ättemperatur är ju dock inte gjort i en handvändning så det är fortfarande massa tandagnissel... Om man nu kan säga så om någon som är tandlös :P

Idag är för övrigt två av mina hundar jävligt nära blocket!
Jizo har blivit så jäkla vaktig sen Jesper föddes. Problemet är bara att han inte har ett tillräckligt starkt psyke för att klä i den rollen varvid det stundvis bara blir massa glapp om och ifall den där bilen som åkte på E18 skulle svänga in mot stan och kanske eventuellt råka passera vår gata och råka kasta en blick mot vårat hus...
Och så har vi Panda som lever efter mottot: Monkey see, monkey do! så låter Jizo så låter hon fast hon inte har en aning om varför.

I morse hade jag en kort sekund lust att kasta en köttbulle över balkongräcket! Jizo - Homer Simpson i hundkostym, skulle lätt kasta sig efter den! Och "Monkeyseemonkeydo" skulle utan tvekan kasta sig efter bara för att se vad han håller på med!

Men nej... Nu överdriver jag något kopiöst!
Det enda egentligen existerande problemet är jag. Jag stressar inte ner någon gång och har mentalt stoppat köttbullen i käften och står och väger vid balkongräcket...

Fascinerande förändring...

Av någon outgrundlig anledning så har jag lagt ner det där med att sova om nätterna.
Jag somnar förvisso på kvällen, men framåt 3-4 när J vaknar för att äta så somnar jag inte om sen.
Ligger vaken och funderar på allt mellan himmel och jord!

Nattens tankar handlade främst om vilken otrolig förändring det är att få barn!
Då menar jag inte det rent praktiska i ens vardag för det är så väldigt uppebart. Att min tid skulle upptas av amning, blöjbyten, tröst, mys och allt vad det nu är... Det visste jag ju liksom redan långt innan Jesper var född!
Dessa bitar var för mig ganska så lätta att förutspå hur det skulle bli. Just den förändringen upplever jag inte alls som så stor och jobbig som många får det att låta!

Det jag har filurat över är den mentala förändringen. Eller snarare den emotionella!
Svårt att sätta ord på det utan att få det att låta helt galet...
Jag har världens mest underbara sambo som jag verkligen inte vill leva utan!
Men om man jämför känslorna i kärleken.... Så är det först sen Jesper kom till världen som jag insett vad kärlek verkligen är!

Jag vet att jag skulle klara mig alldeles utmärkt utan min sambo. Det skulle vara smärtsamt och oerhört jobbigt om han "poff försvann"... Men jag skulle klara mig!
Men om Jesper försvann... Ja, rent fysiskt skulle jag väl kunna överleva även det.... Men det är stor skillnad på att kunna och att vilja!
Så många som jag både älskar och har älskat.... Men inte någon annan har jag älskat mer än mitt eget liv!
Utan en blinkning skulle jag ge mitt liv för att J ska kunna leva sitt! Tanken på att ta mitt liv för att vara med honom om han inte vore här känns inte heller den konstig eller skrämmande....

Gissningsvis har de allra flesta föräldrar, - eller i alla fall mammor, liknande känslor.
De är så väldigt självklara, underbara, skrämmande och starka!
Inget man överhuvudtaget kan förstå vidden av innan man varit där...


Att ligga där i sängen och titta på min fina lilla kille när han är låååångt bort i drömmarnas land...
Det får mig att känna mig oerhört rädd, men allra mest nyfiken. Helt plötsligt har framtiden blivit så väldigt stor!
Fylld med nåt jag aldrig kännt förut....

Jag förstod det inte till en början - men jag tog mitt första riktiga andetag i samma ögonblick som du tog ditt

Älskade lilla unge!

Blidde några dagars paus härifrån...
Både har kännt och känner mig rätt off. Kan dock inte riktigt sätta fingret på varför.
Känner mig på nå vis både otillräcklig... Jesper får det han behöver, hundarna får ungefär vad de behöver, hemmet får mindre än det behöver men så mycket jag hinner/kan fixa och karln likaså!
Det enda som aldrig riktigt hinns är mig själv!
Till helgen ska se till att få lite egentid. Är verkligen i desperat behov av det!
Jag verkligen älskar livet som mamma!
Har världens mest fantastiska son, en underbar karl, fyra ljuvliga hårbollar och en riktigt najs lägenhet!
Så sett kunde jag nog inte ha det bättre just nu!
Men det är i längden jobbigt att inte ens kunna slappna av ordentligt när man går på toaletten!
Blir sjukt isolerad och ensam!
När sambon inte jobbar så har man ändå inte många minuter tillsammans för nästan hela tiden så är någon av oss engagerad i lillgrabben. Den minskade sömnen gör dessutom att sambon inte riktigt har ork att hitta på en massa när han väl är ledig! Helt och hållet förståeligt men det spär på min känsla av att vara isolerad ännu mer...

Men äsch! Dags att rycka upp sig lite för på det stora hela trivs jag galet bra med mitt liv just nu!

J är verkligen en fantastisk liten bebis... Har haft sina stunder med magont och så!
Men nu när jag skött mig själv bra så har även han funkat bra!
Sover bra om nätterna och är lugn och tillfreds det mesta av dagarna!
Dock är det bara på förmiddag/tidig eftermiddag som man själv kan greja nå direkt. Sen eftermiddag och kväll har han ett enormt närhetsbehov och det går INTE att lägga honom ifrån sig och tro att han ska sova nöjt!
Men det lär han ju växa ifrån så småningom! =)
I början sov han lika bra i sängen som hos än, sen svängde det så kraftigt att han inte kunda ligga själv över huvud taget!
Så jag är rätt nöjd med att i alla fall få förmiddagarna att pyssla på nu =)

Nej, dags att sluta trötthetsbabbla och faktiskt krypa isäng istället!

Ny dag imorgon och då blir det en liten utflyckt för mig och J =)

Äntligen helg!

Åh vad skönt med helg äntligen!
Jag är ju förvisso lika ledig på dagen alla dagarna om dan men det är skönt att få ha D hemma och ha nån att bubbla med!
Eller i alla fall att kunna bubbla med nån som svarar! =P

Jesper har varit helt underbar idag!
Det är han förvisso i stort sett alla dagar...
Sovit bra, ätit bra, lugn och tillfreds!
Det enda som grusat vår dag är att det lilla fnattvita hundkräket har käkat upp den sista amningsnappen så nu har jag inget annat val än att köra nappfritt!
Brukar annars använda den nattetid för att han fortfarande får kämpa en del utan och det är skönt att slippa det när man är trött och dan!
Får se, det kanske funkar bra även nattetid och då fortsätter jag så klart så! Det är ju mest den egna bekvämligheten som gjort att jag använt den om nätterna... Funkar det inte så får jag pallra mig iväg och köpa nya imorgon.
Inte hela världen egentligen men de är så pissigt dyra så det känns skrutt!

Lekt lite duktig i köket idag och bakat!
En omgång kladdmuffins och så en banan/chokladkaka! Får se om det blev ätbart.... Jag brukar vara duktig på att misslyckas med det mesta i köket! Men ibland är det riktigt kul att hålla på så kanske att jag nån gång lär mig! =)

Imorgon ska Jesper få träffa Morfar, moster, morbröderna och de små kusinerna!
Längtar tokmycket!

Dåligt samvete till tusen =(

Ska man försöka se något positivt i eländet så vet jag nu vad det är J inte "tål"!

För lite sen hade lillgrabben sååå ont i magen!
Totalt otröstlig låg han och gallskrek timme ut och timme in och jag kände mig mer eller mindre död efter ett tag.
Började läsa på om överkänslighet mot sånt som går över med mjölken och upptäckte att min kost bestod av flertalet sådana fällor!
Så jag slutade helt att äta choklad, dricka kolsyrat, kaffe och mjölk då det verkade som att just dessa var värst.
Fick dock ingen effekt av det så jag återgick till min vanliga kost även om jag nu är lite mer strikt med just dessa produkter då han ju ändå påvisade att han var lite känslig!
Efter nån dag så blev han bra igen så jag tänkte inte mer på det! Kanske det bara var en fas eller nåt... Det händer ju trots allt så otroligt mycket i hans utveckling!

Kände mig allmänt uttråkad tidigare idag och tog mig en liten shoppingrunda på maxi.
Redan igår var jag sjuuukt godissugen så när jag gick där tänkte jag att ja, men nånting litet kan jag ju köpa.
Sagt och gjort!
När jag kom hem packade jag upp mina varor och sen min sovande bebis som naturligtvis var tvungen att vakna...
Lite mat och mys ville han ha så vi satt i soffan en stund och jag avnjöt mina små godisbitar.
Ett par timmar senare så började J åter att åla sig som en mask, dra upp benen för magen och gallskrika!
Mitt älskade lilla hjärta...
Den enda gemensamma nämnaren dessa dagar är just godis!

Fy vad det gör ont i en att veta att man själv faktiskt är den som skapat allt hans magonda =(
Men jag vet i alla fall vad jag inte kommer göra något mer!

Världens bästa sämsa morsa!

Det är jag det! I alla fall om man jämför med alla "nätmorsor"!
Råkade skriva en kommentar på ett forum om att jag tycker det är skitjobbigt att grabben äter hela tiden...
Fy satan vilka påhopp som väntade då!
Kan inte låta bli att undra hur alla andra morsor funkar?

Jag hade förvisso en rätt slapp förmiddag idag och det var först runt 13-13.30 som J satte fart ordentligt.
Sen dess har han ätit i det närmaste konstant!
Han har ätit tills han somnat. Efter rapning har jag lagt honom ner. Efter ett snabbt toabesök så har han vaknat för att han vill äta. När han ätit tills han somnat, åter blivit rapad och nerlagd så har jag gått och plockat fram den tilltänkta middagen ur kylen och satt på en skvätt kaffe. Innan kaffet runnit igenom så har han vaknat och ska äta!
Först vid 16-kroken kunde jag ens lägga ner honom så pass länge att jag kunde ta ut hundarna på en räserpink i snöstormen. Väl inne sov han faktiskt vidare i säkert så mycket som en timme!
Under tiden så ringde jag och grattade min pappa samt förberedde matlagningen. Han precis klyfta potatisen, plocka fram kycklingen och hetta upp stekpannan när han vaknade och ville äta! Med en ammande unge på armen fick jag ihop något som kunde misstas för en middag (som intogs med ammande bebis på ena armen). När han väl somnat så slumrade även jag till i ca 15 minuter. Vaknade av att han skulle äta.

Ja, så har hela denna dag förflutit! Fattar inte... Han snuttar, somnar, snuttar, blir förbannad på tutten, snuttar lite till, somnar, snuttar, somnar...
Har nyss flyttat och hemmet är fortfarande extremt upp och ner vilket jag finner väldigt stressande när jag blir sittandes hela tiden!
Hundarna har blivit extremt eftersatta då jag är så fruktansvärt öm i axlar, rygg (och numera även bröst) att jag inte orkar typ nånting annat än att ta ordentliga promenader med dem och idag har inte ens det funkat pga vädret. Jag är sån som blir på sjukt dåligt humör när jag har ont nånstans, därav är aktivering så oerhört svårt.
Ännu ett stort stressmoment alltså.

Jag är imponerad av den morsa som INTE tycker att denna situation är jobbig!
Hade varit skillnad om jag någonstans skrev att jag UNDVEK att ta hand om min son för att det är jobbigt. Då hade jag varit värld alla de fula orden och många, många fler!
Men att känna att något är jobbigt borde väl vara det mest naturliga i hela världen?
Jag orkade inte argumentera i den diskussionen. När typ 50 pers visar att de antingen är supermänniskor eller icke läskunniga så känns det som att det hela kan bero.
Om jag är en olämplig mor för att jag besitter förmågan att känna så lovar jag att snabbt som attan åka upp till 10:onde våningen och hoppa så att jag inte riskerar att åter göra samma misstag att plåga ett stackars barn. Men bannemig är jag så egoistisk att jag vägrar lämna min son i en robotvärld så sorry - han kommer med mig!

Släktträff-light

Hade en riktigt bra dag igår!
Egentligen började den rätt pissigt och mitt humör var i absolut i botten!
Men så dök en kompis upp en sväng varvid jag hade bästaste sällskapet för att gnälla av mig lite!
Hon hade med sig en gigantväska med barnkläder som jag ska gå igenom sen =)
Sånt som är efter hennes grabb så det finns verkligen att välja på! Får se vad jag tror mig behöva. Svårt att tänka framåt när man inte alls vet hur behovet kommer att se ut liksom.... Men jag vill heller inte ha massor av mer kläder än som behövs för jag har inte alls gott om garderober!
Men det blir nog bra med det! =)

En stund efter att hon åkt hem så kom mamma, syrran och hennes båda ungar hit en sväng!
Blev således ännu massa mera babbel!
UNDERBART!
Man blir lite smått isolerad när man har bebis... Man är så bunden av hans mat-o-sov-klocka att dagarna bara försvinner utan att man hinner direkt nånting!
Helt plötsligt en dag så inser man då bara att man faktiskt saknar att ha någon annan att prata med och för en stund kunna vara sig själv och inte bara mamma!

Känner mig verkligen uppladdad efter gårdagen!
Var precis vad jag behövde =)

Mitt allt...

6 veckor gammal Jesper <3

Sååå slut!

Natten till igår sov jag helt galet bra!
J vaknade vid 3 och var hungrig. Åt väldigt snabbt och somnade om ännu snabbare. Vaknade nästa gång vid 8! Inte en enda gång tidigare har jag fått sova så många sammanhängande timmar!
Kände mig som en helt ny människa när jag klev upp! Tog en rejält lång morgonpromenad med vovvarna, avnjöt frukost i godan ro och sen var det kört!
Vet inte vad som var fel men J var helt plötsligt otröstlig!
Det var liksom inte alls normalt kinkande utan han var helt hysterisk! Spelade ingen som helst roll vad jag gjorde, det gick inte att nå fram till honom.
Höll på (med korta pauser) till eftermiddagen och sen var han så slut att han sov som klubbad till 21-22 nånting då han tog nya tag! Höll förvisso inte på mer än kanske 30 minuter, sov sen nån timme, körde ett nytt rejs, sov nån timme....

Jag är verkligen helt färdig!
Tack och lov verkar det ha gått över nu. Han är förvisso väldigt gnällig och dan men inte alls det där hysteriskt tröstlösa!
Har till och med kunnat lägga honom ifrån mig korta stunder nu på morgonen!
Igår satte allt fart än värre så snart jag ens tänkte tanken att lägga ifrån mig honom för en sekund...

6 veckor idag... Helt sanslöst!
Tycker liksom det var alldeles nyss jag fick den där panikkänslan över att bli kvar inne på förlossningen när jag var så tvärsäker på att det bara skulle bli en snabb rutinkoll och sen bli bli hemskickad snabbare än jag tagit mig dit!
Men men.... =)
Ska försöka mig på att skriva den där förlossningsberättelsen nån dag. De är visst omtyckta att läsa har jag hört! ;)

Kind of värdelös...

Usch vad jag känner mig ledsen och besviken.
Vet inte om jag riktigt har "rätt" att känna så eller om det bara är ren egoism från min sida som skapar dessa känslor?!
Vill inte gå in så detaljerat på det så här...

Jag bara känner att vissa människor borde vilja engagera sig i Jespers liv!
Vet inte vad jag gjort/gör för fel för att skapa detta ointresse men det gör sjukt ont inom mig!
Det känns så oerhört falskt att gång på gång få höra att dessa personer både vill och ska men aldrig kommer till skott och gör!

Är han inte värd det?

Saaaakta men säkert....

... börjar saker och ting ta form här hemma!
Fick en hel del uppackat/sorterat igår och sakta men säkert börjar jag hitta lilla rummet =)
Fortfarande massor kvar förvisso! Men nånstans måste man ju börja =)

J hade en jobbig dag igår... Misstänker att jag måste ha ätit något som hans system inte gillar för han har varit sååå gasig och haft rejäla magknip mellan varven! Kvällen var värst och det riktigt skar i hjärtat på mig varje gång hans lilla ansikte skrynklade ihop sig inför ett illvrål!
Aldrig hade jag trott att det kunde vara så lättande att höra en annan individs pruttar! Haha
Det har tack och lov lugnat sig nu även om det ändå inte är helt bra...
Jag tokmoffade godis igår. Misstänker det beror på det. Var liksom inga små mängder jag satte i mig!
Hade aldrig kunnat tro att jag skulle få en sån reaktion i min lillskrutt. Fördelen är att nu vet jag säkert att jag ska hålla mig på mattan för att detta upprepas vill jag till varje pris undvika!

Men nu är det en ny dag och nya tag! Livet är bra underbart på så vis... Tabbar man sig ena dagen så är det bara att sova lite på saken så vaknar man upp till en ny dag med en ny chans!

Senaste veckan har jag kännt mig väldigt upp och ner... Tycker ju att hormonsvängningarna borde gett sig, eller? Har liksom varit väldigt stabil innan!
Eller så kanske det bara är stressen som hela flytthistorien inneburit som ställt till det.
Tiden lär utvisa!

Nu har lilleman somnat om efter att ha varit vaken en lång stund så ska försöka stjäla mig en stunds sömn jag med...
Sovit mycket senaste dygnen men är ändå så trött att jag inte kan hålla mig vaken om dagarna... Något lite jättejobbigt!

Rapport från sjunde våningen!

Nu äntligen är vi klara med flytten!
Eller, det var vi igår egentligen... Färdig för mig innebär att vi har släpat allt till nya, städat ur och lämnat över den gamla.
Fy städningen var en riktig pers! Det märks ändå att kroppen 1. inte är heeelt tillbaka i gamla former, 2. är rätt sliten efter en del dåliga amningsställningar 3. är i allmänt dålig form.
Det var riktigt slitigt!
Men klart blev det vilket är det viktigaste =)

Nya lägenheten är fortfarande mest röra!
Vi har gjort oss av med flera möbler i och med flytten, de flesta förvaringsmöbler av olika slag!
Tanken är att ersätta med nya fräscha och lite roligare grejer men dit har vi inte kommit än. Kontentan är att vi nu har betydligt mycket mer saker än vi har plats för!
Tur det är övergående för jag får ångestlight av det!

Ja, ja... Det blir nog bra med det!

Miniman har varit helt fantastisk under hela den här karusellen! Bara äter och sover... När han är vaken har han varit sååå nöjd med att sitta i sin bilstol eller babysittern och bara titta på när vi har slitit.
Har haft grymt dåligt samvete över att han fått så lite uppmärksamhet mot vad han brukar få. Eller nej, det är fel ord... Han har fått mindre uppmärksamhet av just mig! Men lika mycket som vanligt om man ser till vad andra gett honom!
Men man vill ju liksom vara nära den lilla underbaringen typ hela tiden...
Men nu är vi tillbaka i gamla gängor!
Visst har jag MASSOR att göra här hemma, men det får ta den tid det tar! Har fått hemmet funktionellt så det är inte bråttom så sett att få ordning på resten.

Nu däremot har jag svalt ner sista tuggan av frukostmackan så nu har jag ingen ursäkt att sitta här längre!
Dags att sätta lite fart. J ligger under täcket och knorrar så ska få på honom lite kläder och sen får vi se vad som görs. En liten hundrunda kanske så sover han gott sen =)