söndag 19 december 2010

Kryper och gömmer mig

Jag har startat en ny skyddad blogg som jag kommer att skriva i hädanefter.

Är inte alls bekväm med vetskapen om att min blogg läses av personer som jag av en eller flera orsaker har valt att bryta med.
Jag vill kunna skriva om allt det där som faktiskt rör sig inom mig utan att känna att jag blir granskad av alla de jag valt bort.
Det är egentligen inget personligt mot dessa! Bara det att brytet har varit på ett eller annat sätt ömsesidigt och det känns för mig som att jag lämnar ut på tok för stor makt över mig själv när jag låter vem som helst läsa om vad som rör sig inom mig.

Det är inte detsamma som att man måste känna mig personligen för att läsa min blogg!
Är inte på något vis knusslig så sett. Känner bara att jag vill ha lite kontroll på vilka som rör sig bland mina högst privata tankar och känslor...

Den som vill bli med över kontaktar mig på: daysofjiix@hotmail.se

torsdag 16 december 2010

Senaste veckan har verkligen inte varit rolig...
J har varit förstoppad och haft ont i magen som bara den. Skrikit sig igenom hela kvällen och halva natten innan han somnat helt slut!
Efter mycket om och men hördes det efterlängtade bluddret i blöjan och min så ledsna lilla grabb byttes mot en lyckligt leende <3

Det gör såååå ont i hela kroppen att se honom ha ont... Det är galet stressande!
Vill inget hellre än att ta honom i min famn, lägga kinden mot hans panna och sakta vyssja bort allt det onda...
Men det går inte!
Kan bara försöka trösta men han har likväl ont och är lika ledsen vad jag än gör...

Helt otroligt att man kan bli så glad över en sån skitsak. Ordagrant!

Vetskapet om att livet är en enda stor bergodalbana är numera väldigt jobbig.
Vill inget hellre än att skydda honom från allt! Se honom lycklig varje dag, varje minut... Men jag vet att verkligheten inte ser ut sån. Jag vet att det bästa jag kan göra är att hjälpa honom stå stark när marken gungar!

Det får mig att tänka på Lasmars grill och våra skämt kring den...
Så ful och så misslyckad och med mer hål än plåt/svets!
Men blir det jordbävning så gungar den bara med och klarar sig oskadd....


Efter regn kommer solsken... Det är det här som får en att orka genom alla timmar av förtvivlad gråt <3

fredag 10 december 2010



Det är inte länge sen du kom till denna värld hjärtat mitt. Men på något underligt vis känns det som att det aldrig har existerat något "före". Det är först efter du entrat mitt liv som jag känner att det är värt att kliva ur sängen varje morgon och ta fighten för jag har min mening med livet och jag vet nu precis vad det är jag kämpar för.

onsdag 8 december 2010

Det behövs verkligen inte mycket för att en redan sönderstressad person ska falla med tandköttet före rakt ner i betongen.

Just nu känner jag bara för att ta J med mig och försvinna långtlångt bort från ALLT!

Så, sorry alla ni som vet ni är mycket för mig.
Bara inte orkar just nu...

fredag 3 december 2010

Julfint =)

Äntligen börjar det vara lite julfint här hemma!
Borde dock röja lite mer...
Det är så svårt att hinna få den ordning man vill ha när man nyss har flyttat och har både bebis och hundar att ta hand om utöver sig själv.

Men det får bli som det blir! Det är så svårt att få särskillt mycket gjort i veckorna när D jobbar. J kräver mycket uppmärksamhet så jag hinner inte alls mycket mer än att få det vardagliga med tvätt, disk, matlagning och hundrastning att gå runt!
När det sen väl är helg så har vi hittills haft en hel del annat att stå i så det har inte blivit mycket gjort då heller.
Även denna helg har vi fullbokad!
Upp till mamma imorgon en sväng. Ska lämna av mina fyrbenta för några dagar och för första gången någonsin känner jag att det ska bli riktigt skönt! Behöver andas lite och det ska bli skönt att slippa ett av alla måsten för ett par dagar.
Känner dessutom att jag måste hinna träffa hennes valpar innan de flyttar! Fattar inte var tiden tagit vägen... Nyss föddes de, nu ska de flytta och jag har inte sett dem en enda gång!
Måste komma ihåg att ta med kameran!

På söndag blir det iväg och hälsa på J's farfar! Förhoppningsvis även gammelfarfar/farmor men det beror på om de orkar eller ej.

Ska se till att ta mig tid att gå in på hemmöbler också och kika på den tv bänken jag blivit så galet förälskad i! Trött på att ha TVn ståendes på golvet =P
Tror det kommer bli en alldeles kalasbra helg!

Nu har J äntligen somnat för natten så ska avrunda mitt babbel och krypa i säng! En bild på världens vackraste blir det perfekta avslutet...

torsdag 2 december 2010

0,3 grader från döden....

För ett par dagar sedan fick jag påtalat för mig att jag absolut INTE bör ta ut J när det är mindre än -15 ute. Det är tydligen på tok för kallt för att en bebis ska överleva! I alla fall om man tror min numera fd facebookvän som gick på som satan kring det sen i chatten....
Kände bara att jag inte orkar ha en sådan människa i mitt liv så denna rök från min vänlista!

Jag tål inte människor som ska styra mig när de inte alls har någon grund för det!
I morse när J och jag var ute med hundarna så visade termometern på -16,7. Gjorde som vanligt och tog på honom sina vanliga kläder, mössa, i med honom i sjalen, på med en dubbel fleecefilt som jag låter gå upp på mössan och sen kilar jag fast den under mina armar så han får vindskydd för ansiktet. Utanpå allt det kommer sen min tröja.
Höll på att glömma det viktigaste här! Nappen... Enda gången J vill ha napp är när han åker i sjalen! Jag hinner sen inte mer än utanför porten innan han är lååååångt bort i drömmarnas land!
Tog en promenad på ca 15 minuter sen var jag tvungen att gå in för att jag frös. Jesper sov så nöjt där innanför min tröja och han var varm och go från topp till tå.
Inbilla mig inte att han på något vis far illa av det!

Har haft en fruktansvärt tråkig dag idag....
Jag har varit (och är) så galet trött! Sov typ hela förmiddagen och hela kvällen har varit som ett töcken bara...
Förstår faktiskt inte varför jag är så trött för J har varit bra och sov bra. Trodde jag sov bra med.... Men kanske det ändå inte är så.

Var trots allt ganska långt bort i grubblerier igår kväll och kanske att det infekterade min sömn...

Fattar inte hur man kan tycka så mycket om en människa som man inte klarar att upprätthålla en relation till. Någon jag gång på gång på gång fått bevis på inte talar samma språk som jag! Hur vi än försökt så når vi inte varandra utan sjumiljoner missuppfattningar!
Det verkar i alla fall som att det absolut sista misstaget där är gjort nu... Har anat det läääänge men inte velat se det.
It hurts like hell!